det där med gamla kompisar och nare

Träffade Maja idag. Det var längesedan. Och det är synd. Men jag glömmer ändå aldrig bort henne. Hon är en av de få människor som förstår en direkt utan att man behöver förklara så mycket. Även om vi inte träffas så ofta så det känns bra. Hon är faktiskt den enda människa som jag har känt i mer än tio år och som inte är släkt--och det är mycket! :D

Tänk att kunna säga "kommer du ihåg den gången som vi... det var ungefär åtta år sedan?". Det är, vad ska man säga, lite kul.

Jag tycker 16 år är ganksa mycket men tänk när man är 50! Då kan man prata om saker man gjort 40 år sedan. Hoppas att jag blir så gammal att jag någonsin får säga så.

"Jag har känt Maja i 44 år."

Hon är i alla fall min lilla spcielalläkare och jag borde enligt henne äta mer kiwi och jordgubbar för att inte få järnbrist. Och, det gör jag så gärna så, för då slipper jag äta blodpudding, tack och lov för det!

Fick ett recept från henne också, mot nare som jag har på läpparna.

Tänkte dela med mig:

• lite honung
• en tandborste
• läppar med nare som vill bli botade

1. kleta på lagom mycket honung på det drabbade området på läpparna
2. riv lätt på läpparna i cirelformade rörelser med tandborsten
3. skölj bort och smörj in läpparna med någon sorts lypsyl
4. hoppas att det fungerar ;)

Kram och natti natti^^

"I have to say

I choose get out of my way

Leave my ghost alone

Let me walk on by
Let me walk on by

Let me walk on by

Let me walk on by

This voice

It is calling"

(This voice)